Att reagera med stress är vårt sätt att klara av en förändring. Antigen sjukdomen är benbrott, magsår eller infektion reagerar organismen med en ökad ämnesomsättning, ökad puls och förhöjt blodtryck. Man har funnit att såväl fysisk som psykisk påverkan ger upphov till i stort sett samma reaktion.
Samtidigt som stressen försätter människan i prestationsberedskap så tonas många andra aktiviteter i kroppen ned:
Infektionsförsvar
Matsmältning
Byggande och reparativt arbete skjuts på framtiden och får vänta på lugnare förhållanden
En organism kan inte gå på högvarv i mer än korta perioder. Allt det inre arbete som kroppen uppskjuter under stressförhållanden kan inte heller vänta hur länge som helst utan att skador uppstår. Den nödvändiga återhämtningen och den batteriladdning som måste till kräver ungefär dubbel så lång tid som den tid organismen varit utsatt för stress.
Det betyder i praktiken att man måste sova ungefär lika många timmar som man utsätter sig för stress – och att man behöver lika lång vaken tid, då man är fri att ägna sig åt annat än arbete. Då sker återhämtning och inre arbete optimalt. Vid träning får man också den bästa träningseffekten av de stressmoment man utsatt sig för. Utan stress, ingen träningseffekt. Men det är viktigt att inse att det är först under den efterföljande vilan som kroppen blir anabol – vilket betyder att man bygger på och utvecklar de funktioner man tränat. Förbättrat minne och skarpare slutledningsförmåga kan man se som ett resultat av hjärnans anabolism.
Eftersom få av oss lever på detta sätt tappar vi i både effektivitet och livskvalitet. Med ett mer balanserat liv skulle vi må bättre, få en högre IQ, en bättre minnesfunktion och förmodligen leva friskare. Lärandet skulle tillta, både kroppsligen och mentalt.
Ingen tillväxt och utveckling sker utan stress Den är nödvändig för att man skall växa och utvecklas. Men ett övermått av stress försliter och knäcker människor. Ett övermått av negativ stress under lång tid leder till utbrändhet. Men för mycket positiv stress leder också till utbrändhet, om man inte varvar ner och ger sig själv tid till tillräcklig vila och återhämtning.
Tecken på att stressen gått för långt:
Växande leda, även inför sådant som tidigare var roligt och stimulerande
Ständig trötthet
Allt svårare att minnas
Allt svårare att koncentrera sig
Svårt att somna
Orolig sömn med flera avbrott
Aldrig utvilad, inte ens efter lång semester
Det finns en fara i en tyck-synd-om-mig-attityd hos den enskilde individen. Om vi lutar oss tillbaka i väntan på vad myndigheter, arbetsgivare och alla specialister kan göra för alla dem som känner sig utbrända, så kommer inte mycket att bli bättre. Det finns goda skäl för var och en att gräva där man själv står. Vägen tillbaka bjuder ofta på överraskningar och oväntade insikter. De som bearbetar sitt öde grundligt kan bli mognare och klokare, med större fokus på livets väsentligheter.
Det man kan se på människor som klarat sig igenom svår stress under lång tid utan att bränna ut sig är hur mycket det betytt att de själva tagit ansvar för sina val i livet. De har haft modet att välja och välja bort. De har insett att om man avstår från att välja väg i livet så blir det ett val med konsekvenser. Väljer man inte själv så tar andra över, man blir offer för omständigheterna och är ute på en resa man inte velat göra. Endast genom att göra klart för sig vilka värden man själv sätter högst kan man göra självständiga val i livet.
Varje människa måste ta ansvar för sitt eget öde och göra det bästa av sina förutsättningar. All erfarenhet visar att det är svårt att förändra andra, man kan bara förändra sig själv. Lyckas man med det så kommer andra att ta intryck och ändra sig och börja sträva efter att förverkliga sina möjligheter.
Vi instämmer med vad Mahatma Gandhi sa:
“Du måste själv gestalta den förändring du vill se i världen.”
